Ja jag ska erkänna en sak för er. Jag har ljugit, jag bryr mig visst om vad som står på vågen. Förmodligen osunt mycket. Periodvis väger jag mig varje dag, ibland två gånger om dagen. Jag lever inte som jag lär med andra ord. Jag uppmanar alltid mina patienter att inte väga sig mer än en gång i veckan. Varför är jag så fixerad vid min vikt då? Jaa, förmodligen för att jag under några års tid i skolan hade ett helsike med folk som mobbade mig för att jag var "fet". Jag hade många fina smeknamn bland annat köttbullen och sumo (detta var i samma veva som fångarna på fortet började, ni minns väl sumo?) När jag kom till skolan på morgonen och gick in i korridoren så tryckte sig de flesta (de som inte gjorde det låtsades som om de inte märkte något) upp mot väggarna som om de inte fick plats när jag kom, och stampade i golvet som om jag vägde så mycket så att hela golvet skakade när jag gick där. Jag minns en dag extra väl. När jag öppnade min bänk så låg där ett hoprullat papper med presentsnöre om. Jag blev så glad att någon ville ge mig något...när jag öppnade pappersrullen var det en Bregottreklam. Så här höll det på i nära 3 år till en kombination av tre händelser fick det att upphöra. Dels upptäckte en slöjdlärare hur läget var och tog tag i situationen, dels fick jag salmonella och gick ner en massa i vikt och dels slutade vi mellanstadiet. Jag har tidigare inte trott att dessa åren präglat mig så mycket som jag nu kommit fram till att de gjort. Jag är en hejjare på att tänka "äh, det var väl inte så farligt...det finns så många som har det värre". Men det är kanske dags att sluta med det nu? Att faktiskt ta mig själv och mina känslor på allvar.
I alla fall, jag har ju såklart vägt mig (jag ber om ursäkt för mina lögner) sen jag började med kostschemat och ökade på träningen. Först gick jag UPP, paniken kom som ett brev på posten. Idag hade jag dock gått ner det jag gått upp och lite till. Jag kan inte sätta några viktmål, dels för att jag sätter för stor press på mig själv och dels för att jag kommer sätta nya mål när jag nått det första. Även när jag vägde som minst (för lite) så var jag inte nöjd, jag hade gärna gått ner några kilon till. Jag har haft perioder i livet när jag knappt åt alls och jag har haft perioder när jag tröstätit. Jag har svårt att hitta en balans, en plats där jag kan vara bekväm med min kroppskonstitution. Hur ska jag hitta denna balans?
Kämpa kämpa
SvaraRadera