Ord

Jag ska försöka samla allt jag har i huvudet och få ihop något sammanhängande.

Hur mår jag?:

Jag är förbannad, sviken, ledsen, förbannad, lurad, förbannad, utnyttjad, tillintetgjord, förbannad och behandlad med noll respekt.

 Men, jag känner också något gro inom mig, en solros.

Redan i vintras kände jag att något var på gång inom mig. Den där vibrerande strängen jag skrivit om innan, då började den slå an. Jag kände mig rastlös och otillfredställd. Hade en känsla av att leta efter något men visste inte vad.

Under våren har jag dalat ned mot den där förbannade svarta hålan av destruktivitet. Jag valde att lämna det förhållande jag hade för något annat som jag trodde skulle vara bättre för mig. Men färden nedåt fortsatte och allt det mörka började omsluta mig. Jag har kämpat och gett mig hän för att försöka stoppa upp. Den svarta hålan känner jag allt för väl till och jag vill aldrig, aldrig mer tillbaka dit. Där nere händer bara hemska, skrämmande saker.

Att han som jag lämnade mitt förra liv för, valde att svika mig på ett elakt, själviskt och respektlöst sätt var det som fick mig att falla till botten igen. Jag var på god väg men han gav mig den sista knuffen och jag hade inte styrka nog att hålla mig kvar i kanten längre, jag har hållt mig kvar så fingrarna blöder och naglarna är försvunna.

Helgen som gick var en av de värsta på mycket länge. Att jag klarade mig igenom den är tack vare Millie, min familj och mitt nätverk av fantastiska, underbara vänner. Och en del alkohol.

Hade ni kunnat se mitt inre i helgen så hade ni sprungit skrikande åt andra hållet, det var det jag själv ville göra, men man kan inte rymma från sig själv.

Jo, en utväg finns, men den är inte den rätta.

Jag var tvungen att nå botten för att kunna ta mig upp igen, det är här stegen finns,

man måste dö några gånger innan man kan leva.

Vad ska jag göra nu?:

Tidigare i mitt liv när jag hamnat i hålan har jag isolerat mig. Inte pratat med någon, inte sträckt ut min hand och heller inte tagit emot de händer som räckts ut till mig.

Jag har grubblat och analyserat i oändlighet. Ifrågasatt mitt eget värde, förminskat mig själv till en liten våt fläck. Tänkt att "jag klarar inte detta, jag klarar det inte". Och där har jag suttit, bredvid stegen som förvisso är trasig men går att laga. Ovanför mig har min familj och mina vänner ropat till mig och försökt förklara hur stegen kan lagas, men jag har inte lyssnat.

Denna gången tänker jag inte sitta kvar. Jag tänker inte analysera och försöka hitta svar.

 Istället konstaterar jag att, ja, jag föll igen och nu finns det bara en väg att välja och det är uppåt. Jag tänker ta emot hjälpen för att ta mig upp. Det kommer ta tid och jag kanske snubblar en del på vägen, men fan ta mig, upp ska jag. 

Jag ska omge mig av mina vänner, min familj och min älskade fina dotter. Då kommer min spirande solros att gro och växa sig stor.

Jag har försökt hitta rätt person att leva med, jag har letat, funnit och förlorat. Letandet är härmed avslutat, det kan vara så att jag redan hittat rätt person att leva mitt liv med,

Mig själv!

                                        ♥Thomas, Mariana, Sarah, Jill, Joanna, Pernilla, Sullan, Piff, Pelle♥