Gör det

Gör det, gör det. Du vet att det känns bättre om du gör det.

Okej.

Kontroll

Jag har ett enormt behov av kontroll, det är ett sätt att reducera ångesten och alla andra obehagliga känslor. Ibland är kontrollerandet bra, ibland mindre bra.

Det jag oftast försöker ta kontroll över är min kost och motion. Förra vintern (tror jag det var) så gjorde min dåvarande PT ett kostprogram till mig i syfte att öka min muskelmassa. Jag åt som en galning i 2-3 veckor sen pallade jag inte mer, det var inget kul kostprogram.

Nu har jag tagit tag i det igen, på egen hand, med mitt eget kostprogram. Målet är att omvandla fett till muskler, tappar jag några kilo på köpet kommer jag bli svinnöjd! Försöker få i mig 2 g protein /kg kroppsvikt/dag, det är en jääävla massa protein kan jag säga. Vill försöka klara det enbart genom kost och slippa lägga in proteinpulver. Jag ligger även på en rätt låg kalorinivå, runt 1200-1300/dag, men, lassar man i sig en massa proteiner, som är kalorisnåla så blir man mätt ändå.

Det är mycket kvarg, ägg, lax och kyckling nu!

Jag har ju alltid brottats med min självbild och alltid velat gå ner "bara lite till". Det har dock oftast inte gått så bra eftersom jag är alldeles för glad i mat och annat gott...typ öl.

Jag har inte bestämt hur länge jag ska hålla på, får väl se hur länge jag pallar.

Nu har jag iaf hållt på i ca 1 v och vägde mig idag. Har gått ner 1,5 kg, gått från 26,9 % fett och 34,2 % muskler till 26,2 % fett och 34,4 % muskler på denna veckan. Kommer kolla vikt och % varje torsdag eller fredag.

Men vem vet, jag kanske bara pallar 1 vecka till, jag är ju minst sagt ombytlig.   

Förresten, tack för era värmade kommentarer!
<3

I första rummet

I ett par månader har jag träffat någon. Jag gillar honom. skulle vi fortsätta ses hade jag fallit för honom, att jag inte gjort det ännu är ett under för mig. Jag faller alltid lätt. Önskar mig allt det som jag skrev om i förra inlägget och hoppas alltid att den jag träffar kan ge mig det.

Jag måste lära mig att ta kontroll över mina känslor. "Normala" människor klarar ett nederlag på ett sunt sätt, jag gör inte det pga min sjukdom. Det är något jag måste acceptera och lära mig att leva därefter, jag måste vara försiktig för att inte hamna i destruktiva relationer som jag gjort ett antal gånger innan. 

Min sjukdom uppstår pga olika faktorer. Dels har jag en medfödd brist, jag har för kort tid mellan händelse och reaktion och dels så har min miljö i uppväxten påverkat mig. Hade jag inte haft den medfödda defekten hade mina uppväxtförhållanden kanske inte påverkat mig som de gjort, men, nu är det så. 

Så, jag har grunnat på hur denna relation ska te sig och hur jag ska bete mig. Har pratat med de jag pratar med om detta och de råder mig att vara mig själv, inte spela ett spel och låtsas vara någon jag inte är, som jag alltid gjort hittills.

Okej. 

Har varit helt rak, öppen och ärlig med denna killen från start. Han har gett mig dubbla budskap. Jag klandrar inte honom för någonting, vet att jag är svår att ha att göra med. 

Men, jag har insett att han kan inte ge mig det jag vill ha just nu.

Så, vad göra?

Vänta och hoppas att det kanske blir bättre och sno in mig mer och mer i något som jag inte vet vad det är? Eller.

Gå vidare, acceptera att han inte var någon som passade i mitt liv för tillfället, inte nöja mig utan slappna av med  mig själv och vänta tills någon som vill ta mig som jag är, stötta mig, bli stöttad av mig, blir hög av kärlek när vi träffas, åtrår mig, som vill vara mitt heroin och som vill att jag ska vara hans heroin, dyker upp?

Alla andra gånger i mitt liv hade jag valt alternativ nummer 1.

Men nu, nu är det min tur. 

Jag väljer nummer 2.

Avslutade relationen idag.

JAG, behöver mer.

Jag sätter mig själv i första rummet.

Peace!