Smälta

Igår var jag hos psykologen igen för att få veta lite mer om min "diagnos". Eftersom jag läst en del hade jag en bild av vad det innebär att ha borderline, en inte allt för bra bild.

Vi pratade om att det inom denna diagnos finns ett brett spann av hur "sjuk" man är. Konstateras kan att jag inte äter glas och hårborstar eller kokar kaniner. Man kan vara mer extrovert eller mer introvert som borderline person. 

De som är extroverta har mycket svårt med aggressioner, hamnar ofta i slagsmål och får väldiga vredesutbrott. Den mer introverta typen vänder sig inåt med mycket självförakt, skuldkänslor, oförmåga att tycka om sig själv, självskadebeteende som ex självstympning eller självsvält.

Jag tillhör tydligen den introverta typen.

Jag har, såklart, läst en hel del om borderline nu. Bland annat den texten jag la upp igår som var mycket talande. Halkade också in på Flashback...note to self, läs ALDRIG mer på Flashback. Det var en kille där som träffat en tjej med borderline och var osäker på om han skulle gå vidare med relationen. Som svar följde sida upp och sida jävla ned med kommentarer som "fly för livet dude, hon kommer sabba dig totalt". 

Hello lonely life, tänkte jag då.

 Diskuterade dock detta med Rickard (psykologen) igår och han är övertygad om att jag kommer kunna leva ett normalt liv med en normal relation. 

Jag hoppas han vet vad han snackar om!

Egentligen har inget förändrats i och med att jag fått denna diagnos mer än att jag fått svar på en hel del. Och att jag nu efter 20 år kanske kan få rätt hjälp. Det är många polletter som trillat ned när jag läst om denna personlighetsstörning. 

Så, mina vänner, jag är inte bara lite fucked up, jag är knäpp på riktigt.