Idag mätte jag mig igen. Jag känner att jag tappat fokus ffa när det gäller maten. Senaste tiden har jag bara vräkt i mig det jag varit sugen på utan någon större planering. Jag måste erkänna att det varit rätt skönt att inte bry sig så mycket och väga och mäta allt jag stoppar i munnen. Tvärr så har det ogynnsamma effekter på min kroppshydda. Nu MÅSTE jag slänga ut vågen för jag pallar inte se dessa siffror hela tiden. Jag vet ändå med mig att jag utför någon form av motion (gym, intruktörspass eller promenad) ca 4 gånger i veckan och för att bli "kommer-inte-ur-sängen-fet" då krävs det nog att jag skyfflar i mig en del mer än vad jag gör i dagsläget.
Dagens mått visar i alla fall att någon form av förändring pågår. Som ni ser på måtten nedan så har jag blivit bredare över midjan (smalaste stället) och tappat en hel del på buken (navelhöjd). Skumt, buken är ju ändå det stället som det är svårast att tappa på. Stussen (ändan alltså) har vuxit lite igen. Den kroppsdelen är den enda som jag inte bryr mig så mycket om ifall jag lassar på en cm eller två, jag vill gärna ha en hyllig ända.
Ja, det är ganska tragiskt hur kroppsfixerad jag är. Men, jag måste säga att det varit värre periodvis. Ett tag när jag läste till syrra fick jag komma och väga mig hemma hos min vän Linda (vi satt ihop i höften i 3 år, aldrig träffat varandra innan utbildningen, började prata första dagen innan vi ens gått in i salen och slutade sedan inte prata kommande 3 år) en gång i veckan, som minst vägde jag dryga 53 kg. Då var jag i ärlighetens namn alldeles för smal, jag tyckte såklart inte det då, men jag hade noll muskelmassa, levde på cigg, sprit och diverse motbjudande studentmåltider. Pengarna skulle ju gå till fest och cigg, mat kom längre ned på listan. Några av gourmeträtterna jag minns är 3 fiskpinnar i ett hamburgerbröd med ketchup på, spaghetti med en halv burk smaksatt cremé fraische till, 5 chicken nuggets med ketchup. Ja herregud, vilka minnen som väcktes till liv nu. Vi hade förbaskat kul, men det är ett under att vi inte drabbades av skörbjugg! Näe, det finns ingen risk att jag hamnar på några 53 kilon igen, det ska ni ha klart för er. Jag kommer nog alltid vara den som är mer eller mindre (just nu MER) fluffig!
Jag kan vara er runda vän :)
2/10
Midja: 73
Buk: 85
Stuss: 99
2/11
Midja: 71,5
Buk: 83
Stuss: 97
16/11
Midja: 70
Buk: 81,5
Stuss: 96,5
5/2
Midja: 69
Buk: 81
Stuss: 96
7/3
Midja: 72
Buk: 77
Stuss: 97
Sammanlagt: - 12 cm
dumma dumma dig!!! Du är fin och lagom! Fluffig vet du inte ens vad det är! Att träna och motionera så pass som du gör kan OMÖJLIGT göra dig stor!!! Ibland blir jag uppriktigt ledsen på din egen självbild! Hur ser du på oss andra runt dig? Är vi då i ditt mått mätt BLIXTER tjocka?
SvaraRaderaPuss och kram Sarah
Det är ju så att jag ytterst sällan jämför mig med någon annan och inser att jag är mindre. Jag förstår ju såklart att om jag har en patient hos mig som väger 150 kg så är jag mindre, men jag tänker samtidigt "åhh, hon undrar säkert hur JAG ska kunna hjälpa henne som ser ut som jag gör själv". Denna upphängdheten är väldigt egocentrisk. Fö så är du skitsnygg :) Puss o kram
Radera