Allt susar förbi mig i en väldig fart, jag vet inte hur jag ska komma åt bromsen. Det är en djup håla jag är på väg ned i. Jag ser mig förtvivlat omkring efter något att ta tag i för att minska farten, men väggarna är helt släta. Jag hör ett hånskratt långt borta och ett viskande...det är ditt eget fel, allt du tar i går sönder. Det är mörkt, det känns som om jag har ett väldigt skotthål i magen och det är jag själv som höll i vapnet. Allt jag tar i gör sönder, faller samman till miljoner småbitar.
Jag orkar inte laga och limma mer.
Ush, hoppas det känns bättre snart igen!
SvaraRadera