2 nätter

Hej på er.

Tänkte jag skulle skriva ett inlägg när jag inte är helt förblindad av uppgivenhet.

Just nu är jag på jobbet, sitter i rådgivningen och det är en ovanligt lugn fm.

Denna veckan är Millie hos sin pappa hela veckan. Mamma och pappa är bortresta. Jag har varit ganska nervös för hur detta ska gå. Det är inte alltid jag ringer mina föräldrar men jag vet att de finns där om jag skulle behöva det, nu gör de inte det.

Jag har dock försäkrat mig genom att förvarna min syster att jag kanske hör av mig till dem om jag krisar och kan även åka till min älskade Thomas om det skulle behövas.

Två kvällar och nätter har jag haft ensam hemma nu utan att fångas av paniken och göra mig själv illa. Det är inte mycket, men det är två mer än inga.

Jag väntar fortfarande på tid till DBT-teamet. Jag har fått veta att jag ska få träffa dem för bedömning men inte när. Han som satt min diagnos på psykiatrin tror inte det ska vara några problem för mig att få behandligen. Hoppas verkligen det går undan nu. Han i psykiatrin har poängterat för mig att jag fått en snabb handläggning när jag uttryckt min frustration. Ja, det är lätt för honom att säga, för mig har det tagit omkring 20 år.

Jag har fått veta vad som är fel på mig, men har inte fått några som helst verktyg för att hantera felet.

"Om du vill göra dig illa, ring någon, ta en kall dusch, håll en isbit i handen"

Mmm, visst, det har ju verkligen samma effekt.

Att ringa till någon och säga "jag vill göra mig illa" kommer enbart bemötas med ett "ehh, va, är du knäpp, klart du inte ska göra det". Också lätt att säga. Har man hittat något som lindrar det stora svarta så är det svårt att undvika att använda sig av det. Negativ förstärkning.

Jag ägnar mig en hel del åt träning också, även det är ångestdämpande. Jag försöker att tänka på vad jag lärde mig på smärtrehab, att ta det lite lugnt och att alltid lägga in någon rehabövning i varje pass.

Försöker skapa nån slags struktur i träningen och inte fläska på med knäböj i en timme vid varje pass.

Min tanke är 2 konditionspass, 2 styrkepass och 1 bassängpass i veckan med ordningen, kondition, styrka, bassäng, kondition och styrka.

På jobbet tycker jag det funkar. Jag hade inte fixat att jobba heltid. Det går bra när jag är här, men jag är helt slut när jag kommer hem. Igår slutade jag vid lunch och somnade 2 timmar när jag kom hem.

Är sjukskriven på halvtid ungefär november ut om jag inte missminner mig sen får vi se vad som händer.

Kommer jag in på DBT-behandlingen är det inte troligt att jag kan jobba heltid samtidigt.

Man skulle kunna säga att mitt liv är lite stökigt just nu....