Svart

Det känns som om jag tynar bort.

Hur kan man vara så tom men ändå så uppfylld. Tomheten fyller mig. Jag är borttappad.

Varför? Jag vet inte varför jag är ledsen, arg, glad eller tom. Det är frustrerande. 

Jag är livrädd för hur mitt ska se ut. Tänk om jag aldrig kommer ur denna dalen? 

Tänk om jag aldrig kommer finna någon som kan stå ut med mig och min själ, ingen som kan stå vid min sida och acceptera mig. Varför skulle någon göra det? Jag förstör allt i min väg. Jag gör fint fult. 

Hur ska jag kunna veta vad som är mina riktiga känslor och vad som är min "störning" som spelar mig ett spratt? Hur ska jag våga släppa in någon? Om jag blir ratad, sviken eller knuffad igen kommer jag aldrig att ta mig upp. 

Det känns som om jag balanserar på en tunn lina, på andra sidan finns livet, under mig finns ett helvete. Jag har inget att hålla mig i på vägen över. 

Jag vill att någon ska komma och bära mig över. Hålla om mig och säga att allt kommer att bli bra, att jag inte behöver vara ensam, vad som än händer. 

Varje dag är en jävla kamp, ett nytt berg att ta sig över. Det är aldrig tyst i mitt huvud, jag analyserar, tänker och grubblar hela tiden. Sysselsätter mig så mycket jag kan, tar på mig masken, men det blir svårare och svårare, jag orkar inte. Vill ta av mig masken och visa mitt riktiga jag, hur skulle jag kunna göra det? 

Jag har inte förmågan att hålla mig själv uppe, vem ska göra det åt mig?

När ska det ta slut?

Människor frågar hur jag mår. I mina öron är det en fråga med ett hopp, ett hopp om att jag ska säga att jag mår mycket bättre så de slipper lägga sin tid på att försöka förstå, att lyssna om jag skulle vilja prata. Ingenting känns förutsättningslöst.

Klockan är halv tio. Jag funderar på vad jag ska göra. Ska jag gå till gymmet? Ska jag ta några av tabletterna doktorn skrivit ut som jag undviker att ta och försöka sova? Tanken på att gå och lägga mig ger mig kalla kårar. Ska jag dricka mig full? Ska jag gå ut och gå? Ska jag sitta här och kedjeröka och lyssna på musik och fortsätta böla? Hur mycket tårar kan det finnas...? Jag har fått torra partier under ögonen av allt lipande.

Ska jag ringa nån? Det ger mig också obehagskänslor...den jag ringer kommer fråga varför jag mår dåligt och jag kommer inte ha något svar.