Ja, snart en vecka sedan mitt senaste breakdown. Känner mig lite lugnare. Jag kan inte ta ansvar för någon annans känslor, bara mina egna.
Imorgon ska jag till psykologen och det ska bli skönt att träffa honom igen. Senaste veckorna har jag haft en stark känsla av att jag är färdig med mitt liv. Vet inte riktigt vad de kommande kanske 30 åren ska innehålla... Det känns liksom tomt. Som en lång blåsig öde väg.
På tisdag fyller jag år. Jag ska inte fira min födelsedag i år mer än att jag önskat mig en middag av Honom. Mitt sinne säger mig att det inte är något att fira.
Emelie, tänk att du får följa vad din dotter hittar på de närmsta 30 åren. Det är väl något att verkligen se fram åt!?
SvaraRaderaDu är vacker.
Tack, vem du nu än är.
Radera