Ännu en

Lägger upp ännu en liten filmsnutt som är oerhört träffande. Jag får så blandade känslor när jag ser dessa små filmer. Dels blir jag ledsen för att jag är som jag är och dels känns det så skönt att äntligen veta att det finns andra som känner som jag, som kan sätta ord på det jag känner men alltid haft svår svårt att förklara.

Jag är väl medveten om att ni som läser kanske inte tittar på dessa filmer jag lägger upp. Men jag råder er, vill ni känna mig och verkligen förstå mig, kunna ställa upp som vänner, då ska ni tar er tiden att titta. 

Klicka

Vad hände i helgen?

Som ni förstår så mådde jag inte direkt prima i helgen.

Jag hade tjejkompisar här hemma och jag hade sett fram emot kvällen, men i fredags gled bäckenet iväg igen och jag hade ont som in i hela helvetet i lördags. Hade även en jobbig session hos Rickard i torsdags som fortfarande låg kvar i sinnet.

Nåväl, under kvällen fick jag först sms från Jens att han och Allan hamnat på samma fest, sms:et var förmodligen menat att ge mig dåligt samvete, vilket lyckades. En stund senare fick jag sms från Allan om samma sak, men han var mer kaxig. De hade visst tjabbat, nån drink hade blivit utvält och Jens hade stuckit i ilska. 

Detta kanske inte låter som så mycket för er som läser, men just nu klarar inte mitt ostabila psyke sån drama. Jag vill bara bli lämnad ifred av båda. 

Leave me the fuck alone!

Igår fick jag även ett mail från Allan där han först ber om ursäkt för i lördags och sedan fortsätter med att han tänker på mig varje dag, att han skäms, att han upplevde att jag inte tyckte han dög och att jag avvisade honom.

Ja visst....det var precis så det gick till.

Mörker

Det sänker sig över mig som en dimma, en oigenomtränglig dimma. Jag vet inte hur jag ska hitta ut.

Det gör ont. Hela tiden. I själen. Jag skrattar och lever, men bara på ytan, inuti är jag som träden ute som fäller sina löv. Ibland vill jag ta fram motorsågen och skära av grenarna för att slippa se allt som faller, vissnar och dör.

Jag är ihålig.

Min tillflyksort

Gymmet. 

När jag tränar glömmer jag allt annat. Missförstå mig inte när jag skriver att min sjukgymnast säger till mig att jag ska ta det lugnt med träningen, givetvis ska jag träna. Det jag inte ska göra är att överdriva träningen som jag gör med det mesta i mitt liv.

Dels klarar min fysik inte så hård träning som jag vill utföra och dels så är det inte bra för mig att ständigt vara på flykt. Just nu kan jag inte hitta någon balans. Så fort jag går från gymmet vill jag gå dit igen. Jag och Millies pappa har pratat om möjligheten att hon ska vara hon honom några extra dagar nån vecka, hon bor ju mer hos mig.

Jag diskuterade detta med Rickard (psykologen), han frågade vad jag skulle göra med den tiden då...Ja, jo, jag skulle väl spendera mer tid på gymmet, på flykt, från min själ. 

Som det ser ut nu så tränar jag ca 4 ggr/v 1-1,5 timmer per gång samt någon powerwalk i veckan. 

Det är inte bara flykten från mitt inre som tar mig till gymmet, det är även jakten på kalorier. Hur mycket jag än tränar så är jag lika missnöjd med min kropp. Både på insidan och på utsidan.

Jag är nervös för imorgon.

BPD

Musik

Jag lyssnar väldigt mycket på musik, olika sorter, i princip allt utom sånt man lyssnar på på rejv och dansband. 

Musik väcker mycket känslor och hittar jag en artist som fånga mina känslor i sina texter så kan jag haka upp mig utan dess like. 

Nyligen fastnade jag för Calling av Moa Lignell, lyssnade på den oräkneliga gånger.

Här är i alla fall ett axplock från olika texter som jag kan identifiera mig med....

"Jag ska aldrig mer säga sanningen till någon som saknar förmågan att förstå"

"Jag kan tänka till det knappt finns något kvar, jag har känslor utan uppehåll"

"Kom inte hit om du vill bli buren, du ser väl att jag är tung nog som det är"

"Jag vet att jag kan fastna i en feber, du har kallat den hänsynslös och kall, där allt jag inte borde sagt blir sagt i alla fall"

"Där ute finns en värld av långa nätter"

"Jag har fastnat med händerna i marken"

"Jag försöker men jag förlorar varje gång. Antingen lämnar de mig eller så lämnar jag dem. Jag skulle förstå om du ångrade dig och vände om"

Allt är från samma artist och jag undrar lite om vi är samma person?

Sömnen och allt annat shit

De sista två nätterna har jag faktiskt sovit! Känns fantastiskt skönt. Jag har haft väldiga sömnproblem den sista tiden och det gör ju inte direkt att sinnet mår bättre. De sista månaderna har jag varit så förvirrad och är fortfarande. Har liksom ingen koll på saker och ting. Häromdagen tappade jag bort min bil! Jag som alltid varit så jävla strukturerad, nu är allt bara helt vimsigt. Men det blir kanske så när man inte mår som man ska i sinnet.

Igår var jag hos Rickard, min psykolog på smärtrehab. Vi hade halvtidsuppföljning av den rehabplan vi satte upp innan kursen började. Tro det eller ej, jag har faktiskt gjort framsteg och jag fick mycket beröm av honom.

Vi diskuterade även att jag ska till psykiatrin på måndag och bli "bedömd". Jag ska träffa en psykolog där som ska avgöra vidare handlingsplan för mig, alltså om jag ska få behandling för min borderline. Både Rickard och PO som jag gått hos under vintern och våren har pratat med denne Martin och lagt fram vad de tycker. Kan nog bli rätt tungt på måndag har jag en känsla av.

Vidare pratade vi om huruvida jag kommer behöver vara mer sjukskriven efter rehabkursens slut. Jag började böla direkt för det känns för mig som ett misslyckande att vara sjukskriven. Men, jag känner nu att jag precis klarar livet och får panik när jag tänker på att jag kanske ska jobba heltid igen om 3 veckor. Både Cecilie, min läkare på rehab, och Rickard tycker dock att det skulle vara bra för mig att vara sjukskriven lite till. Kanske någon vecka till på heltid och sen ett tag på deltid.

Vi kommer i slutet av kursen ha möte där många ska delta för att lägga upp en plan. Min läkare på vc, min arbetsgivare, handläggaren på försäkringskassan, Rickard och Cecilie kommer att vara med. De två sistnämnda kommer vara mina "språkrör" kan man säga.
Ja herregud, hur hamnade jag här kan man undra?

Ja ja. Idag är det lördag. Efter lunch ska Millie till Jens en runda och jag ska träna. Ikväll blir det hemmakväll för mig och Millie, jag planerar att sitta i soffan med ett glas gott vin och göra ingenting... det är ju det jag måste öva på säger dem.... Ja, inte vindrickande då, det har jag stenkoll på, utan att göra ingenting.