Sötsug

Åhh, ikväll skulle jag kunna äta allt som kommer i min väg! Vi har ätit kotlett med wokgrönsaker och vitlökssås och halloumi till middag men jag är inte nöjd. Jag har moffat några nävar kinapuffar och nu hittade jag en bägare Ben & Jerry i frysen. Ja, inte kommer jag gå ner nåt i vikt denna veckan. Tränat har jag inte gjort på 1,5 vecka eftersom jag fortfarande inte är återställd efter influensan. Om jag känner mig hyfsad imorgon ska jag ta en runda till gymmet. Jag har även 3 tider på smärtrehab imorgon och tid för att fixa ögonbrynen på eftermiddagen, är alltså ledig från jobbet imorgon. Nää, nu ska jag käka glass.

Handfallna

Idag spenderade jag förmiddagen i telefonrådgivningen, nytt tfnsystem, välkänt journalsystem. Just nu står vi rätt handfallna här på mottagningen eftersom alla våra datasystem ligger nere, och inte bara hos oss utan hos stora delar av denna koncernen. Vet ni hur svårt det är att driva en vårdcentral utan journaler?

Karlskrona

Ikväll hade jag ett ärende ut till mina föräldrar och jag var så osugen på en promenad. Jag övervägde in i det sista att ta bilen men mind over body, jag promenerade och vad glad jag är att jag gjorde det. Jag funderade på att fota lite men foton kan inte göra denna underbara stad rättvisa. Vad lyckligt lottad jag är som är uppvuxen här, även om jag under många tonår avskydde staden.

 Ikväll var det helt spegelblankt på havet och solen gick sakta ned och färgade himlen i ljuva färger. Hela staden är omgiven av hav och jag älskar det. Ikväll kunde jag även känna doften av våren som är på väg, äntligen!

 Ni som aldrig varit här, åk hit! Kanske inte en dag i januari men från och med nu och fram till oktober, det är utan tvekan en av de vackraste städer som finns.

Pengar

Jag har levt många år där jag fått vända på 50-öringarna. Efter gymnasiet var jag i England i knappt ett halvår som aupair och när jag kom hem började jag som vårdbiträde i hemtjänsten. Jag jobbade först på timmar som så många andra gjort och det var överlevande från månad till månad som gällde. När jag sedan fick ett vik så hade jag en heltidslön på något fjantigt i stil med 14500/mån. Efter något år började jag plugga till syrra och hade då studiemedel och det är som bekant inte heller så fett. Jag gick ut i januari -07 och hade olika vik fram tills att vi fick Millie. Detta resulterade i en blygsam föräldrapenning och det var knapert mest hela tiden. Värst var det efter att jag och Millies pappa separerat. Jag och Millie bodde kvar i lägenheten som kostade ca 7000 kr/mån. Jag jobbade 80 % och pluggade 50 % och herrejäklar vad dåligt med pengar jag hade. Jag hade aldrig klarat det utan hjälp från mina föräldrar eftersom jag gick back ca 3000 kr/mån. Jag drog in på allt som kunde tänkas men det gick inte ändå. Jag var minst sagt bitter, här blir man intalad under hela sin uppväxt att man ska plugga för att kunna få ett bra jobb med en schysst lön. Fasen heller tänkte jag. Nåväl, jag fick nytt jobb och det blev lite bättre, vi flyttade och det blev ännu lite bättre. Jag och Jens flyttade ihop, ännu bättre (på måååånga sätt :) ), jag fick nytt jobb igen, och nu ännu ett nytt jobb. De sista två åren har jag haft en löneutveckling på nära 10 000 kr /mån. Jag har aldrig kunnat skämma bort varken Millie eller mig själv med prylar, hon har alltid fått all min kärlek men det materiella har lyst med sin frånvaro, i mina ögon i alla fall. Nu, äntligen, kan jag köpa saker till henne. Inte så att jag för den sakens skull överöser henne, men förut KUNDE jag inte, även om jag ville för då skulle annat få stå tillbaka, sånt som är basalt i ett hushåll..typ, dammsugarpåsar. Ja, jag har övervägt att tömma påsen och använda den igen för att slippa lägga pengar på nya.

Det jag vill säga är att jag äntligen nått någon form av mål. Jag vet vad pengar är värda eftersom jag fått kämpa mig svettig för att få det att gå ihop. Jag kan numera bjuda hem familj eller vänner på en trerättersmiddag utan att det betyder att min ekonomi är sabbad för 3 månader framöver. Jag kan ta en tripp till mina vänner i Göteborg utan att behöva spara jättelänge innan. Jag kan ta en shoppingtur utan att bli kallsvettigt för att det inte ska finnas något kvar på kortet när jag står i kassan på City Gross.

 Nu blir nästa stora sak att spara till vårt bröllop. Jag vill ha ett storslaget bröllop för att fira vår framtid ihop, min, Jens och Millies...och eventuellt någon mer i framtiden. Jag tror också att vi kommer kunna spara ihop till det bröllop vi (jag?) vill ha utan att behöva leva på existensminimum allt för mycket. Jag och Jens hade tänkt åka bort ihop i september men det är en sån sak som vi väljer att vänta med och istället lägga de pengarna på vår stora fest. Jag tror det är nyttigt att ha fått vända på slantarna, det ger en större uppskattning för det man jobbar sig till. Mina pengar är pengar jag tjänar för att jag är bra på det jag gör på jobbet och för att jag kämpat mig igenom nästan 4,5 år på högskolan...och för att jag inte nöjer mig, en bra löneförhandlare är jag definitivt! :). Ni som läser detta och är gifta, vad har era bröllop kostat? Om ni vill dela med er?

So far so good

Tror jag kommer trivas här. Pang på, rakt in i arbete direkt!

Smärtrehab

I torsdags var jag på mitt första besök på smärtrehab. Jag hade två tider, en till en ssk och en till läkaren. Jag känner läkaren sedan innan för vi jobbade ihop på Ronneby vc. Sköterska gick mest igenom lite praktiskt och vad de kan erbjuda mig hos dem. Man kan få individuella besök men man kan också få delta i en kurs som är två dagar i veckan under åtta veckor. De ser helst att man är helt sjukskriven under dessa veckor dels för att det är rätt påfrestande och dels för att man ska kunna träna med sjukgymnast mm de andra dagarna. De har två kurser per termin och den jag i så fall skulle bli aktuell för börjar i augusti. Jag är inte riktigt på det klara med vad som egentligen ingår i kursen men jag vet att det handlar en hel del om smärthantering. Sen fick jag träffa läkaren och det besöket tog en timme och en kvart ungefär. Vi gick igenom smärtan, mina depressiva- och ångestrelaterade besvär som till stor del kan bero på att jag lever med smärta dagligen. Hon undersökte mig och kom fram till att det inte handlar om någon fibromyalgi i alla fall, phuu! Vi pratade också en del om vilka mediciner jag använder och har använt mig av. Jag tar Panodil en hel del, Citodon till natten när det är som värst och så har jag tagit en hel del Voltaren men det funkar inte längre för magen. När jag varit hos distriktsläkare på vårdcentralen har det varit mycket prat om att jag "måste stå ut", "lära mig leva med smärtan", "vi kan inget göra för dig" och "du får inte äta för mycket smärtstillande, inkl Panodil". Denna läkaren jag träffade nu hade mer inställningen att "klart du inte ska ha ont hela tiden i 30 år till". Bara tabletter kan inte göra det bra, utan jag måste hitta nya strategier, men, jag måste också kunna smärtstilla mig. Hon uppmuntrade mig att fortsätta med Panodil om de hjälper mig. Hon satte även in Celebra och vi ska diskutera om jag även ska börja med Saroten som egentligen är en antidepressiv tablett. Anledningen till att jag kanske ska börja med den är att den på sikt är smärtlindrande och den kommer att ge mig bättre sömn. Jag äter redan en antidepressiv tablett sedan ca 1,5 år tillbaka, denna kommer jag nog få äta livslångt, det är 3:e gången jag äter såna och då är risken för recidiv stor om man slutar. Det är helt okej för mig för jag mår bara bra av den. Många äter den (Citalopram) och många har den livslångt. Det är absolut inget jag skäms över, att jag äter lyckopiller, jag har förlikat mig med att jag är en känslig själ och kan denna lilla tablett hjälpa mig så jag inte faller ner i ett hål igen så, fine! 

Allt som allt så var det ett ytterst bra möte och jag känner förtroende för läkaren. På torsdag är det dags igen och då ska jag träffa en psykolog, en arbetsterapeut och en sjukgymnast. Sjukgymnasten har jag också jobbat med innan och vet att hon är väldigt kunnig. Så, nu håller vi alla tummar och tår att det blir något bra av detta!

Imorgon är det dags

Mina sista dagar på Kungsmarkens vc spenderades hemma i sängen med feber som ni vet. Imorgon börjar jag på mitt nya jobb och det ska bli så kul! Nu blir det längre att köra igen, men jag hoppas jag kommer trivas bättre där och då är det värt körtiden. Jag ska vara kvar i Kungsmarken en dag i månaden och ha livsstilsmottagning. Hur mina arbetsdagar på nya stället kommer att se ut vet jag inte nu, rent innehållsmässigt. Jag ska ha livsstil där också men jag vet inte i vilken utsträckning ännu. Jag hoppas på att få vara akutsköterska mycket för det är riktigt kul! Jag kommer jobba 75 % nu fram till sommaren och 5 % i Kungsmarken så 80 % sammantaget. I sommar och i alla fall i början på hösten vill jag gå upp till heltid. Vi har ju ett bröllop att spara ihop till nu och det kan bli kostsamt :).

Idag sov vi till 9.15 hela familjen och jösses så skönt det var! Nu har Millie en kompis från dagis här, Albin och det är full speta, härligt. Det är skönt när de är så stora nu så de kan leka själva utan att man behöver vara med hela tiden. Just nu leker de doktor på Millies rum.

Helgen i Örebro var toppen på alla sätt och resan hem igår gick bra. Millie är verkligen duktig när vi åker så långt, jag tycker det är skitjobbigt att åka bil så länge så jag kan tänka mig hur drygt Millie tycker det är. Vi körde runt 13 igår och var hemma vid 19. När Millie hade somnat öppnade jag och Jens en flaska bubbel som vi fick i förlovningspresent av hans syskon och göttade oss i soffan. Det är synd att det är så långt till Örebro för det hade varit kul att få umgås med dem lite mer frekvent. I sommar ska vi i alla fall försöka vara uppe lite längre än bara några dagar så det inte blir så stressigt att träffa alla. Vi hoppas ju såklart att alla kommer ner och hälsar på här också...fast kanske i omgångar då :).

När lekträffen är slut här hemma ska Jens bygga ihop vår nya supersnygga sänggavel som Arne byggt till oss, det kommer att bli så jääävla snyggt!
Hoppas ni alla har en fantastisk annandag påsk!