Tillbaka?

Hej på er!

Nu är det väldigt längesedan jag skrev nåt här på bloggen och nu som först har jag börjat sakna att skriva och känna suget efter det.

Funderade väldigt länge på om jag skulle öppna mina tidigare inlägg för fler än de som stod på min läslista, och beslutade att ja, varför inte.

Det finns ingenting att skämmas över, alla desperata, ledsamma, panikslagna inlägg speglar hur jag mådde.

MÅDDE.

Inte MÅR.

Plötsligt händer det kan man säga.

Sedan nästan ett år tillbaka har det vart sjukt jobbigt att vara Emelie. Men, sedan en tid tillbaka har något förändrats. Min syn på saker och ting har förändrats. Mitt humör har förändrats. Hela jag har förändrats känns det som.

Jag är glad. På riktigt. Från insidan och ut.

Jag är även väldigt stolt över mig själv att jag lyckats ta mig ur helvetesgapet. Det har jag inte gjort på egen hand, jag har fått stöttning från många olika håll, men, det är ändå jag som gjort det största jobbet. Och det har inte vart lätt, men nu känns det som om jag är på andra sidan. 

Trodde aldrig jag skulle komma hit.

Mitt liv rullar på med Millie, jobb, vänner, familj och träning. Jag lever fortfarande ensam och trivs väldigt bra med det nu. Det är skönt att bara ha mig själv och Millie att tänka på. Inget att behöva leva upp till. När eller om jag ska ha en relation med någon igen så ska det vara med någon som har båda fötterna på jorden, som är ödmjuk, har humor, visar respekt och vågar ge av sin kärlek ovillkorligen.

Tror och hoppas att jag kommer vara annorlunda i en eventuell framtida relation. Har aldrig förut gått in i ett förhållande och känt mig trygg med mig själv. Nu är jag inte riktigt där ännu att jag känner mig helt trygg med mig själv, men en bra bit på väg i alla fall.

Jag är medveten om att jag inte kommer bli frisk ifrån min sjukdom, men den går att leva med och må bra större delen av tiden.

Det är upp till mig att se till så att det blir så.

Idag har jag lämnat Millie för en vecka hos sin pappa. Det är alltid ledsamt, såklart, två tredjedelar av mitt hjärta är liksom borta i en vecka.

Men, hon har det superbra hos sin pappa och hon är inte långt borta. Blir abstinensen för stor kan jag bara sticka in och träffa henne ett par timmar. Det är så otroligt skönt att jag och Millies pappa kommer så bra överens. Det är väldigt sällan det uppstår problem och gör det det så löser vi dem ganska omgående.

Millie och jag har so far haft en fantastisk sommar. Hon är helt underbar min lilla pojkflicka och vi är så synkade större delen av tiden. Bråkar väldigt sällan. Tänk att hon ska börja skolan om mindre än en månad!

Veckan som kommer har jag en massa kul grejer planerade! Imorgon ska jag ut och käka med världens bästa arbetskamrater. På onsdag ska jag träffa fina Thomas och ett gäng till. Torsdag blir det öl med min kusin som är hemma från Ljungby ett par veckor. Det ska bli jävligt kul, vi ses alldeles för sällan.

Han är polis och jag minns tydligt en gång när jag var på fest i en lokal strax utanför stan, kan väl ha vart runt 16-17 år. Satt precis bredvid en nödutgång med någon form av olagligt införskaffad alkohol i handen när dörren plötsligt öppnas och där står min kusin och han kollegor. :)

Sen är det fredag och då kommer min älskade Mariana som jag också träffar alldles för sällan. Förra sommaren när det krisade totalt i mitt liv tog hon tåget hit och låg bredvid mig i sängen när jag låg där mitt på ljusa dan och drack öl. Tack gode gud (och mellanvården och mina mediciner) att jag inte är där längre!

Det är skärgårdsfest i stan denna veckan så på fredagen ska vi träffas några stycken hemma hos mig och sen kolla på bla Melissa Horn och Hoffmaestro.

På lördagen är det kusinträff men mina två kusiner på mammas sida, så vi blir inte så många. Mina kusiner, deras respektive, min syster och hennes kille och jag...och Mariana som min respektive :D

På söndag lär jag vara trött!

Ta hand om er själva och varandra. Tänk på hur vackert livet egentligen är. Tänk på vilken tur vi har som får vara med om allt vad livet innebär.

Peace!