Häromdagen gjorde jag och Petra en
krislista. Punkter som jag ska göra om jag känner ett destruktivt
beteende tränga sig på. Nummer ett på listan är att skriva, så nu
skriver jag. Helst av allt vill jag sätta skalpellen mot låret och känna
lättnaden.
Det är så mycket jag har känslor över. Jag skriver känslor för jag kan inte precisera mer exakt.
Jag vill ha någon som älskar mig, som vill ta hand om mig, som jag kan ta hand om, som kan vara min stora ek och mitt heroin.
Å
andra sidan så har jag det jävligt bra ensam också. Jag trivs med att
bo själv med Millie, tror inte det är min grej att vara sambo. Behöver
närhet och kärlek men minst lika mkt utrymme.
Men,
det som jag känner mest över nu är min kropp, as usual. Det är väldigt
svårt för mig att prata om min kroppsuppfattning med mina nära.
Rent logiskt så vet jag att jag inte är enorm, men, hade ni sett det jag ser i spegeln så hade ni förstått mig.
Jag
har ständig ångest över vad jag äter, så fort jag ätit börjar jag tänka
att jag skulle ätit något annat. Varje morgon är mina två första tankar
"vad åt jag igår", och sen vältrar jag mig i ångest över att jag ätit
för mycket och nästa tanke är "hoppas dagen går fort så jag kan lägga
mig igen".
Så här har det varit så länge jag kan minnas. Jag har trott det är normalt, har ju liksom aldrig känt till något annat.
Men,
nu har jag insett att det inte är normalt. Att det tar sjukt mycket
energi från mig att alltid, konstant, ständigt och jämt tänka på hur
vedervärdig jag är och hur jag ska kunna förändra mig själv.
Jag
har alltid sökt bekräftelse från det motsatta könet vilket har fått mig
att må dåligt. Det har ju alltid varit mitt eget val och jag har aldrig
blivit utnyttjad sexuellt (möjligen själsligt), men jag har inte fattat
själv att det varit ett destruktivt beteende.
Förrän nu.
Jag måste kunna bekräfta mig själv.
Hur i helvete ska jag kunna göra det?
Va?
Kom och titta i min spegel ska ni få se, och förstå vad jag har att kämpa emot.
(Kanske blev lite hoppigt detta inlägget, sry)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar