Godmorgon

Inatt har jag sovit oroligt. Vaknat flera gånger. Gissar att det beror på min rygg, haft ont som fasen de sista dagarna och igår kändes det som om ett knivblad satt inkilat vid baksidan av bäckenet på höger sida. Ganska påfrestande.

Jag får försöka ta en lur i eftermiddag så jag orkar med kvällens party.

Gårdagen slutade perfekt. Thomas, min underbara vän, kom hit och vi snackade skit, tog en öl, kollade på gamla kort och snackade lite till. Han ligger nu och snarkar gott på soffan och vi ska hänga hela dagen. Vi beslutade igår att inga förhållanden ska komma mellan oss igen. Vi behöver varandras vänskap för mycket.

Jag skrev för lite sedan om en annan vän jag inte pratat med på 2 år och att vi ringt om varandra. Häromdagen pratade vi i telefon länge. Det är konstigt med en del vänner, man kan liksom göra uppehåll i vänskapen men ändå är allt som vanligt när man väl pratar igen. Hon och jag är väldigt lika, envisa och stolta och vi har haft många hetsiga gräl genom åren. Vi har även haft uppehåll i vår vänskap innan, men jag vet att hon finns där när det krisar. Jag hoppas du känner likadant min gamla vän!

Nu ska jag ligga här ett tag till och lyssna på min bok innan jag väcker mr snark där ute för att njuta av en frallfrukost.

Njut av solen och varandra. Ta hand om era vänner, de är bland det viktigaste ni har.

Uppgift 1 avklarad

Med bravur om jag får säga det själv. Jag fick ju hemläxa av min terapeut i måndags, en av läxorna var att jag inte fick planera något för min lediga dag idag. Jag har en tendens att alltid fylla tiden för att slippa bara vara med mig själv. Idag hade jag således inget planerat.

Jag sov till 11! Fy fan vad skönt det var, vaknade först vid halv åtta med vände häcken till och somnade om. Åt frulle i lugn och ro lyssnades på min bok, såsade runt lite här hemma. Lyckades få en tid med kort varsel för att vaxa mina ögonbryn vid kvart i två. Efter det tog jag en runda på stan och hittade en sjuuukt snygg klänning jag ska imorgon då det blir lite fest här hemma med goda vänner.

Hade mina träningskläder med mig och stack till gymmet efter shoppingturen. Herrejävlar vilket pass jag fick till. Har inte tränat på ungefär 3 v, kommer inte ihåg riktigt, och trodde alla mina muskler förtvinat. Har tappat några kilon och tänkte att det är väl musklerna som försvunnit, men nej då, grymt skönt var det. Nu sitter jag här helt adrenalinstinn och väntar på att min lax ska bli klar.

Kvällen är blank än så länge. Kanske att Thomas kommer in och snackar skit. Annars får vi se vad som händer, förmodligen soffhäng, allena.

Älska varandra, kom ihåg det!

Vad är sanning?

Ångesten kryper under mitt skinn.

 Helst av allt vill jag bädda ner mig i ett mörkt rum och bara ligga stilla, väldigt länge, det är en ofta återkommande känsla. Känslorna går upp och ner som en bergochdalbana. Natten till igår låg jag vaken länge, mitt i natten och kunde inte ta tränga bort alla dåliga tankar.

Jag måste, måste, hitta ett sätt att laga mig själv.

Vill inte vara en trasig, ångestladdad människa, jag vill vara en stark kvinna som kan vara stolt över vad jag åstadkommit och inte bara minnas alla misstag jag gjort i livet.

Jag är trots allt bara 31 år och ska kanske leva i många år till, då är detta inte ett sätt att leva, med en rastlöshet och oro som suger musten ur mig större delen av tiden.

Jag hakar upp mig på saker och tankar och kan inte stoppa den negativa spiralen, då blir mina tankar sanning. Detta pratade jag och min psykolog om häromdagen, just att jag uppfattar mina tankar som sanningen. Jag har som uppgift till nästa gång vi träffas att inte försöka motarbeta dessa negativa tankar utan att acceptera att de finns där men att de inte nödvändigtvis är sanningen som är huggen i sten.

 Om jag tänker att jorden är platt så är den ju inte det, det är bara en tanke som inte är sann. Om jag tänker att jag är värdelös så är det sanning för mig, jag har väldigt svårt att inte tro på det negativa. Skulle jag försöka tänka att det inte är så, att jag faktiskt har ett värde så får jag panik och föväntar mig att någon ska komma och lappa till mig och vråla "TRO för FAN inte att du är något".

Tänk om det fanns en stoppknapp för tankarna så man fick vila, bara en liten stund.

Ta hand om varandra hörni.



Ledig 2.0

Idag njuter vi av sol och poolbad i Kallinge. Solen och en varm vind stryker över min trasiga kropp och själ, kanske det hjälper en smula.

Lediga

Jag har tagit lite ledigt denna veckan och jobbar bara 2 dagar.

Nu på fm har vi tvättstugan, jag tvättar och lullar runt här med min tekopp, Millie är lycklig för att sommarlovsmorgon har börjat idag.

När tvätten är klar ska vi till Linda och hänga i solen.

Idag känns det som det kan bli en bra dag.

Peace

1:a

Årets första strandhäng. Gött.

Jag lever...typ

Hej på er. Det blev en lång paus från bloggen. Det har varit några jobbiga veckor som resulterat i att jag och Jens gått ifrån varandra. Jag kommer inte gå in på varför just nu men så är läget och det har varit, och är fortfarande, väldigt jobbigt. Vi lägger 2 år av våra liv bakom oss.

Han har flyttat ut de senaste dagarna och inatt är första natten jag sover här själv. Millie är hos sin mormor och morfar, jag halvligger i sängen och sippar vitt vin. 

Det har varit rörigt de sista veckorna, jag var iväg på olika ställen hela förra veckan, Ronneby (tusen tack Thomas), Kristianstad och Göteborg var mina anhalter.

Nu sitter jag här i en halvtom lägenhet med ett nytt kapitel framför mig. Jag är glad att jag har mina vänner omkring mig som jag kan ringa och komma till när som. 

Framförallt Thomas har varit en klippa i allt detta. En del av er undrar säkert om det är mer än vänskap mellan oss och jag kan garantera att det är det inte. Vi har en fin och djup vänskap som är helt fri från dömande och krav. Jag älskar Thomas som en av mina bästa vänner och komma alltid göra det. Det är synd att vi tappade bort varandra under några år, det kommer inte hända igen!

I jobbiga situationer som denna visar det sig också vilka som är ens riktiga vänner. En del visar sig vara en besvikelse och en del visar sig vara något större. Jag hörde av mig till en person för några dagar sedan. Vi har varit väldigt goda vänner och vi har kunnat prata på ett bra sätt, denne är lika analyserande som jag. Vi har dock samma temperament och rök ihop för 2 år sedan och har inte pratat sen dess. När jag messade och frågade om vi kunde prata fanns det ingen tvekan, självklart kunde vi det. Nu har vi tyvärr ringt om varandra, men jag vet att personen finns där om jag behöver, jag skulle naturligtvis finnas där för denne också. 

Nåväl, det är jobbigt nu. Det finns mycket bakomliggande som jag måste tänka igenom och analysera själv innan jag riktigt kan dela med mig av det, men det kommer.

Min ambition nu är att kunna vara här hemma med mig själv och känna mig tillfreds, att tycka om mitt eget sällskap.

Älska varandra, like there´s no tomorrow!

 Vi lever bara en gång, det vet ni va...?

Peace